jutsu och do | av Tony Olsson | ||||
Det finns en mängd olika kampsystem i Japan som – särskilt av västerländska författare – brukar delas in i två grupper: Grenar vars namn slutar på ”-jutsu” (exempelvis Jûjutsu och Kenjutsu) Grenar vars namn slutar på ”-dô” (exempelvis Jûdô, Kendô och Aikidô) Särskilt västerländska författare brukar använda samlingstermerna Bujutsu respektive Budô för att stoppa in de olika kampsystemen i olika fack. Japanerna själva brukar dock inte göra någon större skillnad mellan det ena och det andra. Grenar vars namn slutar på ”-jutsu” är vanligen av äldre ursprung än de vars namn slutar på ”-dô”. Ordet Jutsu betyder ”teknik”, ”konst” eller ”färdighet” och ingår i sammansatta ord som: Gijutsu teknik (ordagrant: ”teknikkonst”, dvs ingenjörskonst) Bijutsu konst (ordagrant: ”vacker konst”, dvs tavlor, skulpturer etc) Ordet Dô (som ibland läses Tô) betyder ”väg”, ”sätt”, ”norm”, ”doktrin” etc. och ingår i sammansatta ord som: Shintô traditionell japansk religion (ordagrant: ”andarnas väg”) Suidô vattenledningssystem (ordagrant: ”vattenväg”) Dôro gata, väg Om skillnaderna mellan kampsystem vars namn slutar på ”-jutsu” respektive ”-dô” har det skrivits mycket. Det är inte ovanligt att man ser två olika förklaringar, en enkel och jordnära och en mera djupsinnig. Båda förklaringsmodellerna har det gemensamt att de anser att sådana grenar vars namn slutar på ”-jutsu” vanligen ägnar sig åt mer eller mindre realistiska kampövningar. ...Den enkla och jordnära förklaringen brukar ta fasta på att sådana grenar vars namn slutar på ”-dô” som regel är sådana som man tävlar i, medan den mer djupsinniga förklaringen brukar försöka placera in dessa grenar i den österländska floran av filosofiska eller religiösa system, varvid de vanligen förknippas med Zenbuddhismen. En del författare har gått så långt att de hävdat att Jûdô, Kendô, Aikidô etc är rena ”Zen-vägar” och att graden eller bältesfärgen i dessa grenar visar hur långt utövaren kommit på sin väg mot upplysning. Denna tolkning leder då rimligen till att man måste avlägsna sig från ”upplysningen” om man har – säg 4 Dan i Jûdô och börjar träna Aikidô och får bära ett vitt bälte igen. För övrigt finns det inte en Zenbuddhism, utan det är precis som inom den svenska frikyrkan en uppdelning mellan olika sekter (se Düring i litteraturlistan). ...Vidare finns det inga uppgifter som tyder på att Kanô som grundade Jûdô skulle ha varit särskilt religiös till sin läggning. Han var mer intresserad av folkhälsa och friskvård. En som var religiös var däremot Morihei Ueshiba, som grundade Aikidô, men han tillhörde en rörelse som kallas Ômoto-kyô – en s.k. ”modern religion” med en karismatisk ledare som ägnade sig åt helbrägdagörelse och annat i bästa New Age-stil, kryddat med en del Shintô. ...Det kan alltså inte vara korrekt att säga att ”Budô är Zen” som en del författare hävdat – därmed inte sagt att man inte kan utöva Zen medan man utövar Budô, på samma sätt som man (förmodligen) kan utöva Zen medan man springer maratonlopp eller spelar klassisk gitarr. ^ |
Den mer jordnära förklaringen att ”Jutsu är självförsvar
medan Dô är sport” är inte heller den heltäckande. Det är visserligen
en korrekt observation att det är vanligt att man tävlar i en del grenar
vars namn slutar på ”-dô”, särskilt Jûdô och Kendô, men det är ingalunda
en regel som saknar undantag. Renläriga Aikidô-utövare som tillhör Aikikai
eller Iwama Ryû brukar säga att det inte går att tävla i Aikidô och att
det t.o.m. skulle vara mot grundarens avsikter att göra det, medan de
som ägnar sig åt Tomiki Ryû Aikidô glatt tävlar (fast det lär finnas meningsskiljaktigheter
om detta även inom Tomiki Ryû). |
publicerad på Gbg Judo klubbs webbplats >kampidrott |
|||